När jag var liten så hade den här videon en ganska stor effekt på mig. Jag kan nog till och med våga påstå att den var smått ångestskapande. Jag tittade på den om och om igen. Och blev lika nedstämd varje gång. Deppad rent av. Så här skulle det aldrig skulle bli för mig. Jävla skit. Och det blev det ju heller inte. Vilket betyder att jag är tråkig. Ja faktiskt. Jag är tråkig.
Varför måste det vara så jävla trist i Sthlm? Förutom Jonas fabulösa Regnbågsrummet har det varit öken sen Balthazar lät oss leka på Deep. Och detta kära vänner var i början av nittiotalet. Kom igen nu. Lite mer sånt här och mycket mindre SkitStureplan och KvasiSöder. Puss.