Malmö

Gud vad jag hatar Malmö. Eller rättare sagt malmöiter. Japp. Så är det nu. Vad fan är det för fel på er jävla idioter. Ingenstans har jag mött ett sånt motstånd, en sådan konservativ syn, en ovilja att förstå och acceptera. Som Stockholmare möter jag varje dag människor i Malmö som i situationen försöker visa sig lite så där nonchigt inställda eller rentav fientliga. Men det enda som lyser klart och tydligt då är deras egen fasad man lätt ser igenom. Slappna av. Var stolt. Skit i mig eller Stockholm. Och för fan, visa lite allmänt hyfs.

Just nu är jag grymt trött på att försvara er och er jävla Perssonska inställning. Sen får man till och med höra ”…ja men Stockholmare är ju så dryga, det är mycket personligare här. I Malmö…”. Låt mig då bara få undra lite stilla. exakt vad är det som gör Malmö ”personligare”. PERSONLIGARE?! Ursäkta, jag förstår inte. Vad fan är det som är så jävla personligt med Malmö? Avsaknaden av trafikvett eller invandrarsegregeringen? Svåger- och bastupolitiken? Pösmunkeriet eller vad? Snälla berätta för mig vad som är så personligt med ett lokalt drag som stinker egoism och navelskåderi. Att något är i mindre skala gör det inte automatiskt till ett lugnare, skönare och personligare ställe. Tro mig.

Här är den generaliserade sanningen. Malmöiter är dryga. Stockholmare vänliga. Malmöiter är ointresserade av andra influenser medan stockholmare är nyfikna. Och detta mina vänner är sanningen. Den enda. Skit på er eller gå en charmkurs, det är överbevisat nu att det luktar komplex under en slags dummifierad filt som ligger över den här staden.

Och förresten. Glöm Luther och Jantelagen. Det är så 70-tal.

Hundvett

För ett tag sen cyklade jag på en cykelväg vid Folkets Park i Malmö. Mot mig kommer en tjej med sin polare, bägge barfota, och två hundar. Helt vanliga byrackor. Okopplade. Ja, att hon var barfota betydde ju givetvis att hon liksom också var en natur-människa. Med lite trasiga och smutsiga kläder. Toviga dreadlocks och säkert en sojajäst rabiatveganröv. Med all säkerhet hade ju de bara väntat på min kommentar som kom. Kommentaren som skulle bevisa för dem att vårt konsumtionssamhälle är sjukt och onaturligt och blablabla. För när dessa frisinnade hundar liksom sicksackspringandes och utan större hjärnverksamhet eller uppfostran (vaddå, livet och naturen, allt ska väl bara vara fritt och som man vill…) närmade sig mig så lackade jag ur och levererade ett ”Men koppla hunden.”. Då får jag det eminenta svaret framfräst av Fröken Misunderstood: ”Koppla din cykel!”

Äh, jag orkar egentligen inte kommentera detta egentligen, men vill bara säga att om man nu har så svårt att godta och följa regler som samhället satt upp och vill liksom traska omkring utan jobb och bara vara friiiii i en batiktröja så kanske man kan göra det i en skog. Utanför samhället. Där man inte blir störd och verkligen på djupet kan leva efter sina värderingar och sin ideologi. Varsågod! Ingen jävel har tvingat dig att bo kvar i en storstad.

Puss.