Pass this on

Jag hoppas, åh vad jag hoppas, att ni där ute förstår hur bra denna låt är. Och video. Tack Johan R. Tack Karin och Olof Dreijer.

I wasn’t really looking for some more than some
company on the dancefloor

Hundvett

För ett tag sen cyklade jag på en cykelväg vid Folkets Park i Malmö. Mot mig kommer en tjej med sin polare, bägge barfota, och två hundar. Helt vanliga byrackor. Okopplade. Ja, att hon var barfota betydde ju givetvis att hon liksom också var en natur-människa. Med lite trasiga och smutsiga kläder. Toviga dreadlocks och säkert en sojajäst rabiatveganröv. Med all säkerhet hade ju de bara väntat på min kommentar som kom. Kommentaren som skulle bevisa för dem att vårt konsumtionssamhälle är sjukt och onaturligt och blablabla. För när dessa frisinnade hundar liksom sicksackspringandes och utan större hjärnverksamhet eller uppfostran (vaddå, livet och naturen, allt ska väl bara vara fritt och som man vill…) närmade sig mig så lackade jag ur och levererade ett ”Men koppla hunden.”. Då får jag det eminenta svaret framfräst av Fröken Misunderstood: ”Koppla din cykel!”

Äh, jag orkar egentligen inte kommentera detta egentligen, men vill bara säga att om man nu har så svårt att godta och följa regler som samhället satt upp och vill liksom traska omkring utan jobb och bara vara friiiii i en batiktröja så kanske man kan göra det i en skog. Utanför samhället. Där man inte blir störd och verkligen på djupet kan leva efter sina värderingar och sin ideologi. Varsågod! Ingen jävel har tvingat dig att bo kvar i en storstad.

Puss.