Ny lag

Jag flyttar. Till www.chantelagen.wordpress.com

Klicka, bokmärk och kör rss. All is new and everything’s the same…

Vi ses där!

Dining in

Om jag sade att jag lagar middag till mig efter träningen bestående av alger, chili, jordnötter, vitlök, shuya och tonfisk med rostade sesamfrön på, skulle ni tro mig då? Skulle ni tro på att jag dricker vatten med en hel pressad citron i? Tror ni på att jag dricker ett te som heter Protect som är ett grönt te med kardemumma och jasmin..? Allt detta en helt vanlig jävla måndag.

Utmaning i bild

Dags för en ny bloggutmaning. Nedan är mina svar i bilder.

Om ni själva vill göra utmaningen: Svara på dessa 12 frågorna, inte i ord, utan genom en bildsökning på Google på ditt svar. Ta den första användbara bilden som dyker upp. Använd den som “svar”.

Vilket år är du född?

Hur definierar du din sexuella läggning?

Vilken är din bästa egenskap som kärlekspartner?

…och din sämsta?

Vad söker du hos en partner?

Vem var din första hemliga barndomsförälskelse (förnamnet)?

Vilket yrke är det sexigaste du vet?

Vilken kändis är hetast enligt dig?

Vad gör dig avtänd?

Vem hade du ditt första riktiga förhållande med (förnamnet)?

Vilket kroppsdel, förutom munnen, gillar du mest att kyssa på en kärlekspartner?

Ett kärlekspar på film eller tv som du gillar?

Stretchmarks

Häromkvällen frågade en ganska ny bekantskap mig något jag gillade att svara på. Han undrade varför jag “stretch yourself emotionally so much”?

Jag blev först rasande. Sedan kände jag – men han har ju rätt…, och… han undrar faktiskt. Han undrar på allvar; utan att döma. Så jag svarade. Och jag svarade ungefär så här:

Because life is supposed to live. Not watch, not think of, not just pass by. I want to use life. I will stretch most things in my world but never break it. I will even give and give without hoping for anything in return. I just like emotions as I like other natures of life. I don’t only like shallow glossy magazines, I like books too you know. The tougher shit. It’s the same. I like to live, to give, to experience and to be able to have used my abilities. It’s not demanding, it’s just life. Sometimes I also ask for somethings I want or need. I’ve learnt that the things you dream of, they don’t fall in the laps of no-one. You just need to fix your life yourself and I am fixing my life in full. Non judging taken at all.

I’m not saying my ways are common or not scary. I know I have an ability to open people up and to make them feel comfortable. Quite instantly. And I know most people play games, I see that, I know all about images, presentations and the superficial, and I don’t even blame that, I work professionally with that for God’s sake… But I have chosen my life to be somewhat more open, more frank and direct. More me. I wanna be naked. With everything in it. And feelings and emotions are a big part of it. I use my heart at full, like many do with their other muscles they tend to to work out heavily.

När jag var färdig, och han ganska så tyst följt med på min resa om mig själv, kände jag att svaret på hans hans fråga hade upplyst mig mer än gjort honom förstående. Jag hade hållit en inre monolog, deklamerat en egen tro att utöva. Ibland behöver en främling se dig, och ifrågasätta dig, och titta på dig för att du ska förstå dig själv bättre.

Cookie Crew

-No. I mean, I liked it but it’s your cookie. You can have it.

-Well, it’s a perfect metaphor for what I am. I offer you a cookie and if you don’t eat it, I take it back and eat it. This is who I am.

Malmö

Gud vad jag hatar Malmö. Eller rättare sagt malmöiter. Japp. Så är det nu. Vad fan är det för fel på er jävla idioter. Ingenstans har jag mött ett sånt motstånd, en sådan konservativ syn, en ovilja att förstå och acceptera. Som Stockholmare möter jag varje dag människor i Malmö som i situationen försöker visa sig lite så där nonchigt inställda eller rentav fientliga. Men det enda som lyser klart och tydligt då är deras egen fasad man lätt ser igenom. Slappna av. Var stolt. Skit i mig eller Stockholm. Och för fan, visa lite allmänt hyfs.

Just nu är jag grymt trött på att försvara er och er jävla Perssonska inställning. Sen får man till och med höra “…ja men Stockholmare är ju så dryga, det är mycket personligare här. I Malmö…”. Låt mig då bara få undra lite stilla. exakt vad är det som gör Malmö “personligare”. PERSONLIGARE?! Ursäkta, jag förstår inte. Vad fan är det som är så jävla personligt med Malmö? Avsaknaden av trafikvett eller invandrarsegregeringen? Svåger- och bastupolitiken? Pösmunkeriet eller vad? Snälla berätta för mig vad som är så personligt med ett lokalt drag som stinker egoism och navelskåderi. Att något är i mindre skala gör det inte automatiskt till ett lugnare, skönare och personligare ställe. Tro mig.

Här är den generaliserade sanningen. Malmöiter är dryga. Stockholmare vänliga. Malmöiter är ointresserade av andra influenser medan stockholmare är nyfikna. Och detta mina vänner är sanningen. Den enda. Skit på er eller gå en charmkurs, det är överbevisat nu att det luktar komplex under en slags dummifierad filt som ligger över den här staden.

Och förresten. Glöm Luther och Jantelagen. Det är så 70-tal.

Mina damer och herrar

Livet är utrymmet mellan två ord

Tråkig

När jag var liten så hade den här videon en ganska stor effekt på mig. Jag kan nog till och med våga påstå att den var smått ångestskapande. Jag tittade på den om och om igen. Och blev lika nedstämd varje gång. Deppad rent av. Så här skulle det aldrig skulle bli för mig. Jävla skit. Och det blev det ju heller inte. Vilket betyder att jag är tråkig. Ja faktiskt. Jag är tråkig.

Bubble time

Sjukt fin annons. Credit: Miami Ad School. (Väldigt klickvänligt..)

Sjukt fin film. Credit: DDB, Sydney Creatives

Pass this on

Jag hoppas, åh vad jag hoppas, att ni där ute förstår hur bra denna låt är. Och video. Tack Johan R. Tack Karin och Olof Dreijer.

I wasn’t really looking for some more than some
company on the dancefloor